Sista juli.

Ha! Senast skrev jag värmeböljan var på väg att ta slut, men jag kom av mig i bloggandet. Det fortsatte att vara för varmt för mig till i förrgår, då kom den första svala dagen en hel dag. Innan var det några svala förmiddagar och enstaka regnskurar. Fortfarande har bara ytskiktet i jorden blivit uppblött och jag orkar inte vattna ofta, förutom att så mycket vatten som det skulle behövas har jag inte samvete att ta från vattenkranarna.
Jag hoppas att plommona och äpplena kommer att klara sig.
En som klarat sig, och som fortsätter att blomma mer och mer, är min doftranka i badrummet! Till min glädje har jag fått kommentaren och frågan, om doftranka är en lämplig badrumsväxt, och visst är den, om man bara har ett fönster! Min står på golvet, och fönstret är en bit upp på väggen. Dit har den ett rangligt stöd, och sedan häver den sig upp på gardinstången och slingrar sig utåt väggen. Och det känns nu som att vi har en väldigt speciell parfym!
I dag kokade jag vit vinbärsylt. Jag har en buske vita vinbär, och de var helt mogna. Jag har ätit dem en tid med youghurt. Jag äter hallon två gånger om dagen, förutom att jag tar några hallon då och då. Jag bryr mig inte om att försöka spara några hallon, fast en liten förpackning fina hallon i frysen till jul kunde vara fint. Annars har ekorren i mig vaknat. Det måste vara några urgamla gener med ekorrinstinkter, som styr mig att ställa burkar i källaren. Jag tycker om kreativa blandningar. Jag har kokat saft av häggbär, svarta och röda vinbär, krusbär och rabarber. Den här tiden är det lätt att hitta på vad man skall äta. Det räcker med potatis om man lägger till lite ätbara gröna blad från trädgården, om man tar en klick margarin till, eller olivolja. Jag försöker städa skafferiet också, genom att äta upp slattar av chilisås och det sista i olika förpackningar vi glömt eller tröttnat på. Då behöver vi inte handla så mycket, tillvaron blir enklare, och jag hinner vara ute.

Slutet av värmeböljan.

Denna doftranka blommar nu i badrummet. Doften är inte lika stark som doften av nattens drottning, men å andra sidan blommar den mycket längre tid. Det slår emot en pustar av doft när man rör sig i badrummet. Jag fick doftrankan hösten 1993 av min chef när jag avslutade ett vikariat jag haft.

Den blommade förstås då, och sedan har det tagit en del år tills den börjat igen. För några år sedan kom två klasar, och nu blommar den mer och mer med vilopausar. Nu har den väldigt

många blommor och långa rankor, som jag måste skära av för att kunna städa-men inte nu.

På undervåningen har en lila orkidé slagit ut idag och porslinsblomman fortsätter att blomma hela sommaren.

Utomhus håller hässleklockorna på att blomma ut, men det är fortfarande hela fält med blått i trädgården. Rosorna fortsätter att blomma, både de gammaldags doftrosorna och låga mörkröda rabattrosor. En till mörkröd ros, snarlik gåbortrosorna, har slagit ut

nära lavendeln. Jag hade sådana här rosor i söderrabatten och rabatten på husets västra sida förr. De fanns i ett stort antal när jag flyttade in, men jag gissar att de inte är riktigt gamla- kanske femtio år. Några försvinner förstås undan för undan med vintrarna, och ett flertal försvann 1999, när jag planterade om dem till ett ytterläge i trädgården på grund av att vi dränerade.

Röda rosor och körsbär.

Vi har varit i skärgården och semestrat. Hemma har gräset växt. Nästan vartenda körsbär i det största trädet är borta, och jag kan föreställa mig glädjen i den skräniga sparvflocken. De bären är rätt små och sura, när man får tag på några, och fåglarna föredrar dem framför de större sötare, men nu håller de på med dem också. Jag har plockat en liter från det mindre trädet. De skulle egentligen bli godare om de satt kvar några dagar, men det finns ingen chans, om man inte snabbade sig med ett nät. Jag har plockat en liter krusbär också. Nu är de större, men fortfarande gröna.
Jag har tagit bort det mest anskrämliga meterhöga ogräset. Vita riddarsporrar har slagit ut, samt brandliljor.
Medan vi var borta har röda rosor slagit ut- på bilden syns överst en gåbortros jag fått av någon för några år sedan. Rosen med blad är Europeana. Jag fick den när jag fyllde 40 av några arbetskamrater. Med på bilden är lavendel och citronmeliss.

Vackrare än någonsin.

Alltfler smultron och jordgubbar mognar.
Mahts har klippt häcken.

Rosa Agatha francofurtana


I dag slog mina tre bästa sorters gammaldags doftrosor ut i mängder samtidigt. Blåklockorna är också utslagna, och blandar sig på ett förunderligt sätt med rosorna. De här rosorna fanns när jag flyttade in, har kanske funnits här "alltid" och är väldigt rotäkta. Den allra vackraste rosen kommer upp med skott bland krusbärsbuskarna. Jag har flyttat skott till brevlådan. Det är blommorna som är vackra och doftar underbart, själva stammarna är veka och lägger sig. Jag vet nu, att den heter Rosa Alba Maiden´s Blush. De kraftigare rosa rosorna har kraftigare stammar, som en del år bildar riktiga törnrosasnår. De är Rosa Agatha francofurtana. Sedan har vi Rosa alba maxima, det är den känsligaste rosen. Nackdelen med de här rosorna är ohyra och svampangrepp. Ibland beskär jag dem och kastar bort dem i bitar i soptunnan eller eldar bort dem. Jag har sprayat dem med såpvatten och ibland starkare saker (fast vi håller oss till biodynamiskt). Men inte orkar jag hålla på och behandla dem som de kanske skulle behöva. Oftast får de växa i fred i den hörna av trädgården, som är mest djungellik så här års. Det är en sänka som är kallare än resten av trädgården på vintern och varmare och fuktigare på sommaren. Här växer även kirskål och nässlor, så det gäller att röja. Krolliljorna har också slagit ut, och Karl XII: s knappar- det är de gula blommorna.
Pionerna fortsätter att blomma. Hunden är oftast glad, liksom Ylva.

Hässleklockor och schersminer.

De stora blåklockorna börjar slå ut. jag tror, att de är hässleklockor. De mer violetta blommorna på bilden minns jag inte alls namnet på. De är perenna och vi fick några plantor från en annan gammaldags trädgård när vi var nyinflyttade här.
Blåklockorna kan räknas som ogräs. De sprider sig med frön, men mest med utlöpare från rötterna, och de är de blommor vi har flest av. Snart kommer trädgårdens kanter vara blå, och det kommer att vara blå ringar kring äppelträden. De är de växter jag tycker mest om i min trädgård. Jag tycker trädgården är vackrast ett tag en bit in i juli, när klockorna är som mest utslagna och det kommit fler rosor. Vi har knölklockor också, och de ÄR ogräs, även om de också kan se fina ut.
Jag tar bort en del av de stora klockorna, när de dyker upp i grönsakslandet eller försöker tränga ut mer känsliga växter, men jag skulle inte vilja vara utan dem.
Jag har inga schersminer, men grannarna har, och nu doftar de som en bättre parfymaffär. Syrenerna har ju doftat, och de är utblommade nu. Rosorna och pionerna doftar; när jag går omkring i trädgården kommer doftmoln, som om någon sprayade framför mig. När jag är ute med hunden kommer starkare "spraymoln" av schersminerna i grannskapet. Doftrekordet denna sommar har nattens drottning, min kaktus, de timmar den blommade. Jag har porslinsblommor inne nu också, som doftar starkt. Det kan bidra till att näsan rinner och ögonen är röda och irriterade, men mest är dofterna härliga. Idag är en hetta som väller över oss, och antagligen gör värmen att det doftar mer.
Jag gjorde en rabarbersmulpaj i dag, fast ugnsvärme inte var vad som behövdes för att vi skulle ha lättare att andas. Det här är receptet:
Jag kokade rabarberbitar (fyra långa, tjocka stjälkar) med en liten skvätt vatten och lagom mycket socker- det går inte att ge mått, man får smaka sig fram och hellre börja med för lite. När rabarbern börjat smälta ihop
sparade jag mesta vätskan och lite rabarberbitar till kräm, att ätas i morgon. Mesta av rabarbern, utan så mycket spad, lade jag i en smord form. Jag rörde ihop 75 gram vegetabiliskt margarin med 1 dl kokosflingor, 1 dl hirsflingor (man kan ta t.ex. boveteflingor i stället) och 1 dl bovetemjöl till smuldeg. Jag strödde smulorna över rabarbern, tryckte till lite och gräddade formen i 200 graders ugnsvärme tills smulorna såg bruna ut.
Ylva plockade den första jordgubben i dag i vår söderrabatt. Vi har plockat några smultron några dagar.

Pioner.

Pionerna slog ut i dag hos mig, och ser nästan utblommade ut med en gång i värmen. Pionerna står skuggigt vid gränsen mot grannens badhus- de flyttade till ett undanskymt läge för sju år sedan, efter att ha stått som solitärer i gräsmattan, som pioner ska. De fick flytta för att de riskerade att bli överkörde när vi hade in grävmaskiner för att dränera. Jag skall flytta dem igen framåt hösten. Pioner tycker inte om att flytta, men jag inser att de står fel. Pioner kanske är vackraste blommorna som finns.
De är förtjänta av en bra plats, förutom att de blommar mer om de står soligt med luft omkring sig. De ska planteras grunt och man kan få vänta några år efter att man planterat om dem, tills de tar sig. I trädgårdarna häromkring finns likadana pioner, som slagit ut tidigare.
Bland det första jag såg när vi flyttat in här, 10 juli 1987, var pionerna. Sedan har de slagit ut väldigt varierande tid varje år, ibland redan omkring skolavslutningen en bit in i juni.
Dagens pion visar jag med ett collage som bygger på ett tyg med kaniner, som jag har kvar sedan 70-talet. Pionerna och kaninerna i dag är en hälsning till Camilla Dal, eftersom vi sett hennes utställning i dag på Kulturkiosken i Gamla Gefle. Camilla visar bl.a kaniner och fåglar, mycket vackra kompositioner särskilt från Alderholmen, vår urbana vildmark, som snart ska bebyggas mer.