Det blev inte storm.

Jag vaknade i morse och var beredd på snö på marken och stormvindar, men det var mörkt och nästan vindstilla- ingen snö än. Det har inte ens varit frost! På eftermiddagen började det blåsa, men storm, nej inte här. Så jag har varit ute och letat reda på några äpplen till. Jag har ätit några, kokade lite mos igen och kokade de sista med aronia och träig rabarber till några flaskor lite väl lättsockrad saft. Och så plockade jag fler myntaskott. Nu får det vara nog, resten får vara kvar. Jag har annat att göra. Inte för att jag längtar efter snö, men en del år har det känts skönt att snön lagt sig över lönnlöv och ogräs.

Storm och aronia.

Nu är det lugnet före stormen. Enligt radio och TV kommer det värsta ovädret sedan -92 in över Sverige i kväll. När jag hörde det begrep jag, att plocka in trädgårdsmöbler hade högsta prioritet. Så det har jag gjort idag, i regnet, utom två bord jag inte klarade att lyfta. Det är samma varje år- jag väntar i det längsta att ta in möblerna, inte bara av lättja utan även för att jag vill sitta ute så mycket som möjligt. Ibland blir de översnöade. Nu kommer borden att bli översnöade. Som om det gällde livet, och det gör det ju, slog jag ner en del av de sista plommonon från trädet med en kratta, slog ner de sista fågelbitna Loboäpplena och samlade ihop dem i en bunke, krattade ihop Signe Tillischäpplen, som dolt sig under lönnlöven och bar äpplena till altandörren så att jag kan ta in dem eftersom.
Igår kokade jag aroniasylt igen, men jag har kvar aroniabär på buskarna. Jag har kokat lite nypon också, med äpplen, och jag har brutit av några rabarberstjälkar jag ska ta in och kanske koka saft på. Aroniabuskarna håller på att tappa sina löv, och så hänger tunga svarta klasar på de kala grenarna. Lönnlöven ligger som en tjock matta över ena trädgårdshörnan.
Min senaste favoritsylt har jag gjort med Melatin. Jag brukar vara mot tillsatser, men det var så enkelt och gott, att jag föll. Man köper en grön liten påse melatin. Senast tog jag 1,3 kg aroniabär,en halv rentvättad citron med skal och allt, samt en liten skvätt vatten. Detta fick koka en liten stund till lite mjukare konsistens. Jag mixade massan med min handmixer. Jag rörde i Melatinet och kokade sylten två minuter under omrörning. Jag hällde upp sylten i rena burkar. Jag började äta det som var sist i kastrullen med youghurt. Sagolikt gott!
Nu kan stormen komma. Jag har varit och handlat mer youghurt, mjöl och jäst, jag har massor av specerier och har ju sylt och saft och är beredd!

Trattkantareller.

Några plommon hänger kvar högst i trädet, några Loboäpplen hänger i sitt träd, på gräsmattan ligger några Lobo och några Signe Tillisch, och jag har massor av aroniabär, nypon och mynta kvar att skörda. Myntan är högvuxen och ser illa medfaren ut, utom massor av små fina ljusgröna skott jag absolut borde plocka. Så borde man rensa ogräs- det känns så oaktuellt i oktober, att det inte alls blir av, fast det är behövligt. Väldigt aktuellt är förstås att rensa löv, men det ramlar ner fler.
Idag lämnade jag trädgården och åkte ut i skogen i Hamrångebygden med min syster och plockade svamp. Det är första gången den här säsongen. Det regnade när jag körde bil, men vi hade bestämt oss. Det höll upp, och det var underbart vackert i skogen med all grön mossa. Vi stannade i samma hörna, som vi utgått från andra år. Taggsvampen hade varit bra om man kommit tidigare. Vi gick kanske femton meter och sedan var det bara att plocka trattkantareller. Man kunde gå och plocka här och var, och då jag var rätt trött, vilket jag blir snabbt, och vi skulle gå tillbaka till bilen kände jag bara att jag ville gapskratta, för plötsligt var det sådana mängder av trattkantareller att man kunde bli förvirrad för att det var svårt att veta var man skulle börja. Nu är jag hemma och har vällt ut innehållet i påsarna på tidningar på matsalsbordet och nu har jag trivsamt arbete framför mig med att rensa. Vän av ordning undrar förstås om inte svampen innehåller Cesium, eftersom våra trakter drabbades av nedfallet från Tjernobyl. Det gör den säkert, men förväller man svampen tre gånger går giftet bort.
Man lägger svampen i kallt vatten och sätter på den i en kastrull på spisen och kokar, häller bort vattnet, spolar svampen i kallt vatten, upprepar proceduren, och först då den kokat ett tag för tredje gången häller man bort vattnet och steker den. Den är god fortfarande! Smörstekt svamp på rostat bröd är förstås klassikern, men jag kan mycket väl tänka mig ett stort antal middagar med råris eller potatis, kokta bönor, chutney och stekt svamp. Jag förvarar ofta svamp i frysen, som den är eller förvälld, men nu har jag inte plats, så jag skall torka den utbredd på tidningar. Före användning lägger man den i blöt någon halvtimme, och sedan förväller man den etc. Omständligt, men värt besväret, och så ekonomiskt.

Oktoberfrukt och trädbeskärning.

Några plommon hänger kvar högst i plommonträdet. Idag plockade jag en skål till mig själv och gav bort några plastaskar, för att försöka använda de sista. Det har fallt ner plommon på marken. Jag plockade upp de finaste och krattade ihop resten till komposten. Igår kokade jag min favoritchutney av plommon. Egentligen var det för sent att koka plommonchutney i går, chutney blir bäst av lite omogen frukt. Jag tror höstäpplena ger bra chutney fortfarande. Den här chutneyn blir dock god även med vattniga plommon, den bara hade blivit ännu bättre om den haft mer pektin i frukten, och hade inte behövt koka så länge. Så här är receptet, som finns i min bok "The Complete Guide to Vegetable & Fruit Growing", Treasure Press. Min upplaga är från 1983: Tag 2 kg frukt- vikten gäller den färdigskurna frukten, när man tagit bort allt skämt och smutsigt. Man kan ha skal kvar om skalet är fint, men inte kärnor och liknande.
Dessutom 500 g lök, 250 g russin och/eller annan torkad frukt, 500 g socker eller ljus sirap, 10 g salt, 20 g malda kryddor, 500-750 ml vinäger.
Som ni märker är det utmärkta med det här receptet att man kan variera det i det oändliga. Frukt till chutney kan förutom äpplen och plommon vara gröna tomater, squash eller pumpa, nektariner, persikor eller mango. Använder man sin egen fallfrukt kan det vara gott att lägga till någon lyxigare köpt frukt. I går tog jag förutom russin torkade aprikoser. Russinen skall helst vara ljusa. Igår tog jag 500 ml balsamvinäger- den större vinägermängden blir bra om man har väldigt fast frukt. Som med all annan mat blir förstås även chutney godare ju finare råvarorna är, men det roliga med chutney är att ens "värdelösa" fallfrukt går att förädla.
De kryddor jag tycker är bäst till chutney är alla slags "pepparkakskryddor", med reservationen att kar de mumma bör användas med försiktighet, och kanel kan man ta mest av- detta skrivet på grund av egna misstag. Dessutom all slags peppar, chili, paprika, curryblandningar, gurkmeja och malda korianderfrön. Koriander är ju en krydda som kräver tillvänjning- och man bli verkligen tillvand. Antingen brukar människor tycka koriander är vedervärdigt eller magiskt. Jag hör till dem som andas in och blir förtrollad. Det gäller både blad och frön. Jag har ofta odlat koriander själv, men var utan i år. Jag måste komma ihåg den nästa år. Det är så härligt att gå förbi grönsakslandet, röra vid något och råka stöta till en korianderplanta och så bara fylls luften av magi. Men tillbaka till chutneyn, i går använde jag mest kanel, lite svartpeppar, lite färdigblandad curry, lite ingefära och lite paprikapulver. Jag lade en torkad chilifrukt i grytan också. Lite av löken kan bytas ut mot vitlök, men igår tog jag bara gul lök.
Löken skalar man, skär i småbitar och kokar försiktigt i lite vatten tills den är mjuk. Därefter lägger man i fruktbitarna, den torkade frukten, det mesta av vinägern, kryddorna och saltet. Man sjuder blandningen tills den avdunstat en del och det inte syns några hela bitar. Man rör då och då med en träsked eller trägaffel. Man rör ut sockret i resten av vinägern. Jag brukar använda rårörsocker. Man lägger i socker-vinägern i grytan eller kastrullen. Sedan kokar man lite kraftigare, fast man får akta så att man inte bränner chutneyn eller den kokar över. Chutneyn skall koka tills den har rätt konsistens, vilket är att den består marmeladprovet. Man häller ut lite på ett tefat och drar en sked genom chutneyn. Då skall den inte flyta ihop genast,
utan det skall bli en "gata" på fatet. Men jag måste erkänna, att chutneyn jag kokade i går är lite vattnig. Den kokade ungefär två timmar och sedan hade inte jag mer tålamod. Den är god! Men chutney skall mogna någon vecka innan man mer än provsmakar av den.
Den godaste sylt jag kokat den här säsongen var snabb och enkel att koka. Jag kokade cirka ett kg äppelbitar med cirka ett halvt kilo aroniabär samt en väl tvättad halv citron, alltså med skal och allt. Det gäller att värma frukten försiktigt i början tills den vattnar sig, så behöver man inte tillsätta vatten. När blandningen blivit mjuk mixade jag den med min stavmixer. Sedan tillsatte jag en påse syltsocker och kokade två minuter enligt anvisningarna på påsen. Det blir en stark och god citronsmak och jag tycker den här sylten passar till youghurt, glass, gröt eller som pålägg. Sådan här sylt blir fast i konsistensen, för dels innehåller syltsockret pektin och dels både äpplena och framför allt citronen.
Enklaste äppelkakan: Man lägger 125 g smör eller margarin i en form och ställer in formen i 200 graders ugnsvärme tills smöret smält. Man blandar 2 1/2 dl mjölk, 2 1/2 dl socker, 2 1/2 dl mjöl, lite riven muskot och 1 tesked bakpulver och rör tills blandningen är slät. Eller snarare rör man först ner bakpulvret i mjölet och sedan tillsätter man de andra ingredienserna. Därefter häller man det smälta smöret i smeten, rör om, och sedan häller man tillbaka smeten i formen. Man lägger 5 dl äppelbitar mitt i smeten och sätter in formen i ugnen. Den gräddas en halvtimme eller tills kakan är gulbrun och frukten mjuk.
Äpplena kan bytas ut mot vinbär eller vilken frukt eller vilka bär man har. Man kan hälla över smöret till flera formar och skaka om, så att de blir smorda, fördela smeten till formarna och ta mer frukt, om man hellre vill ha mer frukt och mindre kaka. Åtminstone med äpplen blir det väldigt gott, eftersom äpplen är rätt söta i sig. Och självklart kan man hälla kanel på äpplena.
Jag har hittat det här receptet i boken "Mat med hetta" av Jane Butel, ICA Bokförlag. Jag hade turen att hitta den boken när Andersbergs bibliotek hade utförsäljning. Receptet är lätt att dubbla eller flerdubbla, och så kan man göra kakor i aluminiumformar och frysa. jag brukar använda mjölkfritt margarin och byta ut mjölken mot vatten eller sojamjölk. Jag blandar olika slags mjöl, ofta bovetemjöl. Jag har bytt ut en del mjöl mot kokos och malda nötter eller solrosfrön. Eftersom man serverar kakan ur formen behöver man inte bry sig om ifall den hänger ihop eller inte.
Det är gott att blanda russin bland äppelbitarna också, och tål man mjölk kan man ta bitar av mascaponeost eller någon kvarg och blanda upp frukten eller bären med. Då blir smaken mildare och man behöver mindre socker. Det kanske går att utesluta sockret.
Tidigare i veckan höggs min hägg ner av en firma. Riset är bortfraktat i en container och veden väntar på att bli sågad. Hade jag varit flitigare hade jag malt riset i min kompostkvarn.
Där häggen stod är det väldigt tomt. Jag kommer att sakna den i vinter, för jag brukade titta ut genom köksfönstret på fåglarna. Ibland kom domherrar och en vinter när jag hängt ut talg kom hackspettar. Jag lät hugga ner den för att jag var rädd den skulle ramla på mitt hus eller grannens. Tyvärr skall mitt stora, vackra körsbärsträd gå samma öde till mötes.
Det är beskuret, men lutar ändå för oroväckande över grannens tak. Det är så med trädgårdar, att man kan inte ha alltför stora gamla träd.
Jag klippte gräsmattan idag, efter att ha krattat kvistar, och undrar om det var sista gången i år. Grannen grävde upp sina dahlior idag. Jag har kvar lite äpplen, rabarber, aroniabär, mynta, mangold. Det blev sammanlagt tre pumpor! De är bara stora som små meloner. Jag skall grunna på, om jag skall koka soppa av dem eller skära dem i bitar och äta dem stekta.