Oktoberfrukt och trädbeskärning.

Några plommon hänger kvar högst i plommonträdet. Idag plockade jag en skål till mig själv och gav bort några plastaskar, för att försöka använda de sista. Det har fallt ner plommon på marken. Jag plockade upp de finaste och krattade ihop resten till komposten. Igår kokade jag min favoritchutney av plommon. Egentligen var det för sent att koka plommonchutney i går, chutney blir bäst av lite omogen frukt. Jag tror höstäpplena ger bra chutney fortfarande. Den här chutneyn blir dock god även med vattniga plommon, den bara hade blivit ännu bättre om den haft mer pektin i frukten, och hade inte behövt koka så länge. Så här är receptet, som finns i min bok "The Complete Guide to Vegetable & Fruit Growing", Treasure Press. Min upplaga är från 1983: Tag 2 kg frukt- vikten gäller den färdigskurna frukten, när man tagit bort allt skämt och smutsigt. Man kan ha skal kvar om skalet är fint, men inte kärnor och liknande.
Dessutom 500 g lök, 250 g russin och/eller annan torkad frukt, 500 g socker eller ljus sirap, 10 g salt, 20 g malda kryddor, 500-750 ml vinäger.
Som ni märker är det utmärkta med det här receptet att man kan variera det i det oändliga. Frukt till chutney kan förutom äpplen och plommon vara gröna tomater, squash eller pumpa, nektariner, persikor eller mango. Använder man sin egen fallfrukt kan det vara gott att lägga till någon lyxigare köpt frukt. I går tog jag förutom russin torkade aprikoser. Russinen skall helst vara ljusa. Igår tog jag 500 ml balsamvinäger- den större vinägermängden blir bra om man har väldigt fast frukt. Som med all annan mat blir förstås även chutney godare ju finare råvarorna är, men det roliga med chutney är att ens "värdelösa" fallfrukt går att förädla.
De kryddor jag tycker är bäst till chutney är alla slags "pepparkakskryddor", med reservationen att kar de mumma bör användas med försiktighet, och kanel kan man ta mest av- detta skrivet på grund av egna misstag. Dessutom all slags peppar, chili, paprika, curryblandningar, gurkmeja och malda korianderfrön. Koriander är ju en krydda som kräver tillvänjning- och man bli verkligen tillvand. Antingen brukar människor tycka koriander är vedervärdigt eller magiskt. Jag hör till dem som andas in och blir förtrollad. Det gäller både blad och frön. Jag har ofta odlat koriander själv, men var utan i år. Jag måste komma ihåg den nästa år. Det är så härligt att gå förbi grönsakslandet, röra vid något och råka stöta till en korianderplanta och så bara fylls luften av magi. Men tillbaka till chutneyn, i går använde jag mest kanel, lite svartpeppar, lite färdigblandad curry, lite ingefära och lite paprikapulver. Jag lade en torkad chilifrukt i grytan också. Lite av löken kan bytas ut mot vitlök, men igår tog jag bara gul lök.
Löken skalar man, skär i småbitar och kokar försiktigt i lite vatten tills den är mjuk. Därefter lägger man i fruktbitarna, den torkade frukten, det mesta av vinägern, kryddorna och saltet. Man sjuder blandningen tills den avdunstat en del och det inte syns några hela bitar. Man rör då och då med en träsked eller trägaffel. Man rör ut sockret i resten av vinägern. Jag brukar använda rårörsocker. Man lägger i socker-vinägern i grytan eller kastrullen. Sedan kokar man lite kraftigare, fast man får akta så att man inte bränner chutneyn eller den kokar över. Chutneyn skall koka tills den har rätt konsistens, vilket är att den består marmeladprovet. Man häller ut lite på ett tefat och drar en sked genom chutneyn. Då skall den inte flyta ihop genast,
utan det skall bli en "gata" på fatet. Men jag måste erkänna, att chutneyn jag kokade i går är lite vattnig. Den kokade ungefär två timmar och sedan hade inte jag mer tålamod. Den är god! Men chutney skall mogna någon vecka innan man mer än provsmakar av den.
Den godaste sylt jag kokat den här säsongen var snabb och enkel att koka. Jag kokade cirka ett kg äppelbitar med cirka ett halvt kilo aroniabär samt en väl tvättad halv citron, alltså med skal och allt. Det gäller att värma frukten försiktigt i början tills den vattnar sig, så behöver man inte tillsätta vatten. När blandningen blivit mjuk mixade jag den med min stavmixer. Sedan tillsatte jag en påse syltsocker och kokade två minuter enligt anvisningarna på påsen. Det blir en stark och god citronsmak och jag tycker den här sylten passar till youghurt, glass, gröt eller som pålägg. Sådan här sylt blir fast i konsistensen, för dels innehåller syltsockret pektin och dels både äpplena och framför allt citronen.
Enklaste äppelkakan: Man lägger 125 g smör eller margarin i en form och ställer in formen i 200 graders ugnsvärme tills smöret smält. Man blandar 2 1/2 dl mjölk, 2 1/2 dl socker, 2 1/2 dl mjöl, lite riven muskot och 1 tesked bakpulver och rör tills blandningen är slät. Eller snarare rör man först ner bakpulvret i mjölet och sedan tillsätter man de andra ingredienserna. Därefter häller man det smälta smöret i smeten, rör om, och sedan häller man tillbaka smeten i formen. Man lägger 5 dl äppelbitar mitt i smeten och sätter in formen i ugnen. Den gräddas en halvtimme eller tills kakan är gulbrun och frukten mjuk.
Äpplena kan bytas ut mot vinbär eller vilken frukt eller vilka bär man har. Man kan hälla över smöret till flera formar och skaka om, så att de blir smorda, fördela smeten till formarna och ta mer frukt, om man hellre vill ha mer frukt och mindre kaka. Åtminstone med äpplen blir det väldigt gott, eftersom äpplen är rätt söta i sig. Och självklart kan man hälla kanel på äpplena.
Jag har hittat det här receptet i boken "Mat med hetta" av Jane Butel, ICA Bokförlag. Jag hade turen att hitta den boken när Andersbergs bibliotek hade utförsäljning. Receptet är lätt att dubbla eller flerdubbla, och så kan man göra kakor i aluminiumformar och frysa. jag brukar använda mjölkfritt margarin och byta ut mjölken mot vatten eller sojamjölk. Jag blandar olika slags mjöl, ofta bovetemjöl. Jag har bytt ut en del mjöl mot kokos och malda nötter eller solrosfrön. Eftersom man serverar kakan ur formen behöver man inte bry sig om ifall den hänger ihop eller inte.
Det är gott att blanda russin bland äppelbitarna också, och tål man mjölk kan man ta bitar av mascaponeost eller någon kvarg och blanda upp frukten eller bären med. Då blir smaken mildare och man behöver mindre socker. Det kanske går att utesluta sockret.
Tidigare i veckan höggs min hägg ner av en firma. Riset är bortfraktat i en container och veden väntar på att bli sågad. Hade jag varit flitigare hade jag malt riset i min kompostkvarn.
Där häggen stod är det väldigt tomt. Jag kommer att sakna den i vinter, för jag brukade titta ut genom köksfönstret på fåglarna. Ibland kom domherrar och en vinter när jag hängt ut talg kom hackspettar. Jag lät hugga ner den för att jag var rädd den skulle ramla på mitt hus eller grannens. Tyvärr skall mitt stora, vackra körsbärsträd gå samma öde till mötes.
Det är beskuret, men lutar ändå för oroväckande över grannens tak. Det är så med trädgårdar, att man kan inte ha alltför stora gamla träd.
Jag klippte gräsmattan idag, efter att ha krattat kvistar, och undrar om det var sista gången i år. Grannen grävde upp sina dahlior idag. Jag har kvar lite äpplen, rabarber, aroniabär, mynta, mangold. Det blev sammanlagt tre pumpor! De är bara stora som små meloner. Jag skall grunna på, om jag skall koka soppa av dem eller skära dem i bitar och äta dem stekta.