Elisabetdagen.

Jag har blivit väldigt uppvaktad. Jag fick gurksmörgåsar, choklad och presenter på sängen.
Min namne Elisabet Abelli har ringt. Grattis även alla andra Elisabet!
Men vad som fick mig att vilja blogga idag, var att kanske någon undrat hur det gått med min tomatillo-odling. Två dagar har jag nu ätit tomatillosalsa och serverat mina anhöriga till bl.a. falaflar, kidneybönor och ris. Apropå kidneybönor kan man hellre hålla sig till våra inhemska bruna bönor. De är lika goda och de går utmärkt att koka med tomater och chilifrukter, man behöver inte alls hålla sig till det sötsura recept vi är uppvuxna med. Men nu hade vi kidneybönor. Och som sagt hade vi salsa, och jag har kvar en skål tomatillos i kylskåpet.
Det blev små gröna frukter, som omogna körsbärstomater, fast de är inte alls tomater. De är som inslagna i en "lykta", ett pappersliknande grönbrunt hölje. Man tar bort höljet. Frukterna känns lite klibbiga. Man tvättar dem. Jag har hittat beskrivningar av växten samt recept genom att googla. Salsan gjorde jag genom att mixa lite citronsaft, tomatillos samt en liten bit röd paprika. En rå tomatillo som den är smakar inte gott. Mixad som nu skrivits smakar den utmärkt! Många recept innehåller avocadofrukter, chili, koriander och vitlök till tomatillos.
Jag tror jag skall odla fler nästa år. Bland det bästa är att frukterna är mycket hållbara.